Jesus och jag

Så här på långfredagen förväntas man skänka en tanke åt Jesus. Det är svårt att undgå att göra det. Jesusfebern tycks genomsyra samhället mer än vanligt i dessa tider. I onsdags var jag inbjuden av Örebro Universitet för att föreläsa om humanistisk livsåskådning och mänskliga rättigheter.

Arrangören berättade för mig att de blivit uppringda av arga frikyrkokristna som tyckte det var osmakligt att prata om detta ämne under ”stilla veckan” som leder till påsk. Då ska Jesu lidande stå i centrum. Inte mänskligt lidande. Man tror sig förflyttad till 50-talets Sverige.

I lördags debatterade jag med matematikprofessorn John Lennox i Stockholm. Han tror på fullt allvar att Jesus gick på vatten, förvandlande vatten till vin och återuppstod från de döda. En man med vetenskaplig bildning tror på detta. Hur är det möjligt i dagens kunskapsrika värld?

I söndags debatterade jag med en pingstpastor i en pingstkyrka i Värnamo. Han tror att evolutionsteorin är en bluff och att människan är skapad till guds avbild. Jag undrar hur det är med den nyupptäckta människoart som levde samtidigt med Homo Neanderthalis och Homo Sapiens för ca fyrtiotusen år sedan. Är de också skapade till Guds avbild?

Idag vet vi att människosläktet existerat ungefär i tvåhundratusen år. Ett människosläkte som varit plågat av krig, hunger, sjukdom och elände under hela sin existens. Ett människosläkte som såg få av sina barn bli vuxna och inte blev äldre än trettio år.

Skulle Gud ha suttit med armarna i kors under de första hundranittioåttatusen åren och tittat på, för att sedan skicka ned sin enfödde son till jorden för att erbjuda förlåtelse? Don´t think so.

Upprörda känslor har också Skolverket åstadkommit med sitt nya förslag till kursplan i religionskunskap i grundskolan. Kristendomen står inte länge i centrum. Till och med skolminister Björklund ropar efter de ”kristna värderingar” som ska genomsyra samhället.

Nu är det dags att berätta om etikens historiska utveckling på ett öppet och objektivt sätt i skolan, utan filtrering genom den svenska kristenhetens våta filt.

De värderingar som vi idag eftersträvar i vårt samhälle kommer inte alls från kristendomen. De har utvecklats och vuxit fram inom en rad olika filosofiska och etiska tankesystem genom vår historia.

Från indisk filosofi, grekisk filosofi, Konfucius (som myntade den gyllene regeln om att behandla andra som man själv vill bli behandlad femhundra år före vår tideräkning) och andra källor. Filosofer och tänkare har genom alla tider har brottats med frågan om vad som är gott och rätt, alldeles oavsett om de varit religiösa eller inte.

Det är dags att bryta det religiösa tankemonopolet och det kristna tolkningsföreträdet som fortfarande präglar vårt skensekulära land.

Religionen har snarare bromsat mänsklighetens moraliska utveckling än hjälpt den.

Den jämställda synen på kvinnor, den respektfulla synen på homosexualitet, den moderna synen på vetenskapen och den nyfikna vetenskapliga blicken somliga av oss har idag, har vi inte tack vare kristendomen utan trots den. Därför är en lämplig syssla på långfredagen att bli medlem i Humanisterna.

Det är över 2000 år sedan Jesus dog. Det är dags att glömma och gå vidare.