En del tycker att religion är obehagligt

Henrik G Ehrenberg kritiserar skolverkets ställningstagande för en konfessionsfri skola. Som ofta förs debatten med ett enögt perspektiv.

En skolavslutning (till skillnad från ett adventfirande) är inte en religiös ceremoni. Det rimligaste är att i första hand fira skolavslutningen i en annan lokal än kyrkan. På många mindre orter finns inga rimliga alternativ, varför kyrkan ändå blir valet. I de fallen bör prästen få ledigt denna dag, och avslutningen kan med fördel ledas av rektor, lärare eller varför inte några av barnen?

Våra gamla kyrkor är en del av vårt kulturarv. Även jag som inte är medlem i kyrkan bidrar till kyrkornas bevarande via skattsedeln. Givetvis bör kyrkorna ibland kunna användas för annat än religiösa ceremonier.

Debattörer som förespråkar kyrkliga skolavslutningar under ledning av en präst tycks blinda för att inte alla människor förknippar religiösa ledare med något behagligt. Människor som kanske vuxit upp i en sträng frikyrkomiljö, där skuld- och skamkänslor är det huvudsakliga religiösa arvet, som kanske först i vuxen ålder har lyckats frigöra sig från den religiösa miljön, är också föräldrar. De vill kunna gå med sina barn på en skolavslutning utan att möta religiösa budskap. Detsamma gäller människor som flytt från religiöst förtryck i andra länder.

Skolverket gör dock ett misstag: det är orimligt att ställa krav på prästerna om vad de får säga och inte säga.

Det enda rimliga är att ge prästen ledigt på skolavslutningen om den hålls i kyrkan. (Publicerat idag i Aftonbladet).