Anders Piltz i Göteborgsposten

Häromdagen skrev Anders Piltz ( romersk-katolsk präst och professor emeritus i latin) en sympatisk krönika med rubriken “Ateistens dilemma” i Göteborgsposten (som tyvärr inte finns på nätet). Idag publiceras mitt svar i samma tidning. Jag återger det här nedan:

Replik till Piltz

Den troendes dilemma

Anders Piltz skriver en sympatisk krönika med reflektioner över mitt radiokåseri om nyfikenhet, vetenskap och religion. Piltz menar att jag konstruerar en felaktig motsättning mellan religion och forskning och att jag utesluter en skapare, vilket Piltz uppfattar som dogmatiskt.

Hans resonemang bygger på en missuppfattning. Jag utesluter ingenting, utan går dit evidensen leder mig. Om det fanns rimliga skäl att tro på en skapare, så skulle jag göra det. Dock föreligger inte sådana skäl, varför jag tror att hypotesen om en skapare är överflödig. Det finns ingenting dogmatiskt över det.

Inte heller menar jag att det per automatik finns en motsättning mellan religion och forskning. Det är först när religionen har empiriska sanningsanspråk som en sådan motsättning kan uppkomma. Tyvärr sker det ofta, varför frågeställningen är värd att dryfta. Men den som ser religionernas myter enbart som poesi eller musik finns inga motsättningar att bekymra sig över.

Piltz menar att verkligheten har en rationell struktur och är begriplig, vilken skulle tala för en skapare. Resonemanget brister på två punkter: Dels är det tveksamt om verkligheten är så begriplig som vi vill tro; den som har stiftat bekantskap med tex kvantfysiken är nog benägen att tycka annorlunda.

Dels går det inte att resonera om denna begriplighet ”i efterhand”. Våra hjärnor har evolverat till att begripa den verklighet de existerar i, så att de begriper den värld de har tillkommit i ligger så att säga i sakens natur.

Ateistens dilemma är inte avsaknaden av föremål för sin tacksamhet. I själva verket ligger det något moraliskt tvivelaktigt i att känna tacksamhet till ett väsen med intentionalitet, eftersom det därmed innebär att detta väsen hade kunnat agera annorlunda. Varför ska de överlevande i en naturkatastrof känna en tacksamhet till någon som låter grannens barn gå under?

Detta är den troendes dilemma, inte ateistens.