Exorcister i svenska kyrkan?
Idag läste jag det hittills mest bisarra ledaren jag hittills i Kyrkans Tidning (ja det överträffar till och med Helle Klein som numera fått sparken som ledarskribent). Den var skriven av Anna Sophia Bonde och titulerad Walk over till spökjägarna. Anledningen till att jag uppmärksammande den var att jag just skrivit i Aftonbladet om “storseanser” (anordnade i kommunala lokaler) av medium-bedragare som till exempel Terry Evans. Detta debatterade jag också i Kvällsöppet den 13 februari,
och i TV4 morgon den 14 februari.
Nu kliver Kyrkans Tidning fram till Terry Evans försvar. Det är inte en insändare eller debattartikel, utan en av tidningen fasta ledarskribenter, prästen Anna Sophia Bonde.
Hon är bekymrad över att Svenska kyrkan har överlämnat ansvaret för spöken, demoner och andar till Terry Evans och TV4: s “Det okända”. Hon skriver om Svenska Kyrkan att:
“Vår beredskap vad gäller andar och demoner är kort sagt usel. Skulle en man i konfidentiellt samtal berätta att han tror sig vara ansatt av en demon så har jag som enskild präst ingen som helst utbildning för att svara honom. Det finns vad jag vet ingen på Lunds stift som har specialkunskap om demoner och vet vad man ska göra med dem. Det är något som vi aldrig talar om.”
Hon skriver vidare:
“Skulle det inte tvärtom kunna vara så att när vi lämnar walk-over så utlämnar vi människor åt dubiösa krafter och förmenar dem Jesus Kristus? Jag menar: han drev ju faktiskt ut demoner, och såvitt jag förstår kan inte alla dokumenterade fall i Nya testamentet härröras till det som idag går under etiketten ”psykiatri”.”
Ursäkta, men “dokumenterade fall i Nya testamentet”? Detta är ju en “contradiction in terms”, inget som står i nya testamentet är “dokumenterade fall”, det ligger i sakens natur.
Jag brukar vara försiktig med att kalla religion för vidskepelse, men detta yttrande av en ledarskribent i Svenska kyrkans tidning är fullständigt groteskt. Vi har just läst om ett fall av exorcism i en kristen familj i Borås som plågade sin då 12-åriga dotter för att de inbillade sig att hon var besatt av demoner.
Ledarskribenten i Kyrkans Tidning Anna Sophia Bonde menar alltså att svenska kyrkan också bör förhålla sig till demoner som om de finns på riktigt. Jag tror förstås inte att Bonde menar att kyrkan bör agera som i Borås-fallet. Men hon lyckas sannerligen inte förmedla det uppenbara: Att människor som tror på verkliga demoner lider av vanföreställningar och behöver professionell hjälp av annat slag än excorsism.
Följ Med Mig!
Mitt nyhetsbrev
Här kan du anmäla dig till mitt nyhetsbrev. Ange din e-postadress:
Under läslampan just nu
Livets kod
För första gången i mänsklighetens historia kan vi nu gå in i våra gener och ändra i deras sammansättning. För sin upptäckt av gensaxen CRISPR belönades biokemiforskaren Jennifer Doudna med ... [Läs mer]Kategorier
Taggar
Ateism Barnatro Dawkins Den gyllene grenen Fredspriset Göran Hägglund Helle Klein Hitchens Humanism Humanisterna Julen Kristdemokraterna Kyrkans tidning Marcus Birro Nyateism Omskärelse Pseudovetenskap Religionsfrihet Religionskritik Sans Sara Lindh Seglora Smedja Sekulärt samhälle Språk Svenska kyrkan Sydsvenskan Vetenskap WeiderudNätverk
Senaste kommentarerna
- Hej Christer Efter alla mejlkontakter och möte i Kalmar Dag
- Den mannen har uppenbara problem med sin
- Det är väldigt mycket som är bra i boken.
- Hej igen Christer Du kan ju inte sålla mina inlägg
- Gudskelov är det bara en komma sex procent (1,6)
5 kommentarer till Exorcister i svenska kyrkan?
Usch! Skulle ju kunna tro hon är republikansk presidentkandidat i USA. 🙁
Christer, du skriver: ”Vi har just läst om ett fall av exorcism i en kristen familj i Borås som plågade sin då 12-åriga dotter för att det inbillade sig att hon var besatt av demoner.”
Snyggt litet upplägg för egen volley…
Och fortsätter ”Ledarskribenten i Kyrkans Tidning Anna Sophia Bonde menar alltså att svenska kyrkan bör ägna sig åt sådant och att demoner finns på riktigt.”
Där ”sådant” alltså enligt din formulering skulle det som 12-åringen utsattes för. Ingenstans i Bondes artikel antyds att kyrkan skulle vara intresserad av att ägna sig åt det kränkande spögjägeriet som 12-åringen utsatts för. Det är bara ett fult debattrick och påhopp från din sida.
Du skriver ”Nu kliver Kyrkans Tidning fram till Terry Evans försvar” – det är ju rena fabuleringar.
Tvärtom skriver ju Bonde ”Vi verkar ha lämnat walk-over till de självutnämnda medierna och spökjägarna”, och oroar sig för att ingen ”präst [gett] sin själavårdsmässiga syn på saken” och hänvisar till SvD-artiklarna.
Christer, berätta var Bonde skriver att ”kyrkan borde ägna sig åt exorcism.” Det vore förstås bra för din argumentation om det var så – men jag hittar inget sådant i Bondes artikel. Det närmaste man kan komma är ”han [Jesus] drev ju faktiskt ut demoner”.
Det enda korn av sanning jag hittar i ditt inlägg är ditt hån av “dokumenterade fall i Nya testamentet” – vilket förstås i en rationell diskussion inte har någon större tyngd. Men nu var ju Bondes artikel publicerad i Kyrkans Tidning – så det må väl vara förlåtet att en troende bland medtroende refererar till sin heliga skrift?
Jag är lite oklar över vilken din kamp är, men om du strider på förnuftets och sanningens sida får du hyfsa dina inlägg och skärpa argumenten. Och om du är välmenande så tror jag även du får städa stilen och sovra bland kraftuttrycken lite.
Eller så får du väl hänfalla till att ursäkta dig med att du är besatt din sak – och då finns det ju annan hjälp att få. 🙂
/Peter
Det kan tyckas förnuftigt att raljera över andras oförnuftiga
uppfattning av det dom upplever som verkligt
Christer Sturmark är duktig på att titta ner på sina medmänniskors
upplevelser.
Att man tror på ett liv efter den fysiska döden tycks, om man ser
till vetenskapen, som möjlig, om än vetenskapligt obevisad.
Den subjektiva upplevelsen av andlig närvaro är en kärleksfull
upplevelse.
Man kan fortsätta kalla andliga och religiösa medmänniskor för
mindre vetande medmänniskor, det kommer inte förbättra kommunikationen.
Det är inte spöken, troll, tomtar eller grodor vissa människor upplever.
Det är en mycket starka upplevelser som är påtagligt verkliga.
Var gränsen mellan verklighet och fantasi går vet ingen, alla tror.
Åsikter och tyckande har alla utifrån sin horisont.
Nu finns det en ny förening för alla mobbade mindre vetande människor.
Föreningen humanism och kunskap, bra eller dåligt?
Vi är däggdjur, vad kan man förvänta?
Pinka på alfa hannar, kalla det förnuftigt piss eller oförnuftigt piss.
Luktar precis lika gott eller illa i bägge riktningar.
Med vänlig hälsning Evigheten
Jag sitter just och ser på en debatt på Kunskapskanalen, där du (Christer) gör jämförelsen mellan spöken och fyrbenta gröna monster från Neptunus; jämförelsen haltar inte bara, den går på kryckor med två amputerade ben:
1. Föreställningen om ”spöken” (andar, gastar m.fl.) är lika gammal som mänskligheten själv.
2. Det finns hundratusentals, om inte miljontals människor världen över som upplever dessa fenomen mer eller mindre dagligdags, och när det gäller observationer kring t.ex. döende eller de som nyligen mist en anhörig är siffran runt 60% om jag inte missminner mig.
3. Det finns en omfattande dokumentation runt fenomenet, som sträcker sig ända från antiken och fram till våra dagar.
Även om dina fyrbenta gröna vänner (?) kan ses som en variant av de numera klassiska Aliens från Area 51, så kan du väl ändå inte, med tanke på vad jag härovan framlagt, på fullaste allvar mena att att de är lika (o-) verkliga som spöken? Du är ganska specifik i din beskrivning, men ”spöken” beskrivs på en mängd olika sätt över tid och rum och även om fenomenet i sig per se de facto existerar, så är det ingen vd jag vet som har givit en nöjaktig förklaring på vad ett spöke faktiskt ÄR. Själv anser jag att det först och främst är en subjektiv bedömning, då en upplevelse av det slaget är av en särdeles privat natur. Det finns mängder av undantag, när flera människor har upplevt samma fenomen, men ändå inte beskrivit samma sak…..
Andra bloggar som länkar till denna sida:
Lämna en kommentar