Public Service och Påven

Häromdagen medverkande jag i SVT:s Gomorron Sverige för att tala om påvens besök Sverige. Programmet kan ses här (16 minuter in i sändningen). Den tes jag drev i samtalet är att svenska journalister överlag, inte minst public service, har frångått sitt kritiskt granskande uppdrag. Istället uppvisar man ett påfallande knäfall inför påven.

Är min kritik rimlig? Tar jag i för mycket? Låt oss göra ett tankeexperiment:

Rysslands president Vladimir Putin besöker Sverige. SVT:s reporter KK rapporterar först direkt från statsbesöket och frågas sedan ut i morgonsändningen:

SVT:s programledare:

– K, hur var första dagen med Putin i Sverige igår?

K: – En väldigt lång och väldigt spännande och annorlunda dag måste jag säga, vi var på flygplatsen redan klockan fem i går morse och fick då, jaa, den märkliga och fantastiska upplevelsen att flyga på det som det som en del amerikanska journalister kallar ”Shepard One”, alltså Vladimir Putins plan när han är ute och flyger.

– Vi var ett sjuttiotal journalister och det fina i kråksången är att efter en del av resan kommer Putin in och hälsar på journalisterna och han tackar oss faktiskt och säger ”välkomna” och ”tack för att ni hjälper mig att informera om det viktiga som ska ske idag”.

– Det är spännande eftersom Putin är nån slags ”superstar” på något vis.

Känns denna dialog orimlig i någon av public service-bolagens sändningar? Javisst, det skulle aldrig hända, och det vore fullständigt oprofessionellt om en journalist från SVT eller Sveriges Radio hade uttryckt sig så när en politisk ledare kommer till Sverige.

Ändå var det exakt denna dialog som utspelade sig i Gomorron Sverige när påven besökte vårt land (se 25 minuter in i samma sändning ovan).

Är tankeexperimentet orättvist? Inte alls. Påven är en politisk ledare i den meningen att hans ställningstaganden har betydande politiska konsekvenser i stora delar av världen. Och indirekt orsakar han mycket lidande och för tidig död genom sin hållning vad gäller aborter och preventivmedel exempelvis.

Påven och Putin är dessutom helt överens i ett antal moraliska frågor som måste betraktas som starkt moralkonservativa. Dessa står sannolikt långt ifrån de åsikter som merparten av Sveriges journalistkår omfattar, men ändå är många journalisters förhållningssätt till påven radikalt annorlunda än mot andra politiska ledare

Men vad kommer det sig?

Den frågan borde föranleda begrundan på ett stort antal redaktioner. Gärna med insyn från oss tittare.