Seglora smedjas "damage control"
Seglora Smedjas Mattias Irving skriver nu en replik på sin egen blogg på mitt blogginlägg om Petter Zachrissons artikel på Seglora Smedja. Det är uppenbart att Irving skäms över att smedjan har publicerat denna bisarra artikel. Han gör allt kan kan för att distansera sig från den. Men grundproblemet är förstås att Seglora Smedja överhuvudtaget har valt att publicera den. Smedjan saknar uppenbarligen alla former av publicistisk etik.
Detta var i och för sig inte obekant, smedjans initiativtagare Helle Klein har tidigare i det offentliga rummet betecknat sina meningsmotståndare som personlighetsstörda och kallat deras argument för “spyor”, så någon publicistisk etik var knappast att vänta, men detta tog nog ändå priset. Smedjan finansieras idag av Svenska kyrkan.
Låt mig gissa: Det finansiella stödet kommer mycket snart dras in. Svenska kyrkan är en anständig organisation som respekterar grundläggande pressetik. Klein har redan fått sparken som ledarskribent på Kyrkans Tidning. Det finansiella stödet kommer också snart att upphöra.
Seglora Smedja börjar alltmer likna en sekt. De är snart slut som röst i det offentliga rummet. Därefter kanske debatten kan börja föras på allvar.
Följ Med Mig!
Mitt nyhetsbrev
Här kan du anmäla dig till mitt nyhetsbrev. Ange din e-postadress:
Under läslampan just nu
Livets kod
För första gången i mänsklighetens historia kan vi nu gå in i våra gener och ändra i deras sammansättning. För sin upptäckt av gensaxen CRISPR belönades biokemiforskaren Jennifer Doudna med ... [Läs mer]Kategorier
Taggar
Ateism Barnatro Dawkins Den gyllene grenen Fredspriset Göran Hägglund Helle Klein Hitchens Humanism Humanisterna Julen Kristdemokraterna Kyrkans tidning Marcus Birro Nyateism Omskärelse Pseudovetenskap Religionsfrihet Religionskritik Sans Sara Lindh Seglora Smedja Sekulärt samhälle Språk Svenska kyrkan Sydsvenskan Vetenskap WeiderudNätverk
Senaste kommentarerna
- Hej Christer Efter alla mejlkontakter och möte i Kalmar Dag
- Den mannen har uppenbara problem med sin
- Det är väldigt mycket som är bra i boken.
- Hej igen Christer Du kan ju inte sålla mina inlägg
- Gudskelov är det bara en komma sex procent (1,6)
5 kommentarer till Seglora smedjas ”damage control”
Hej,
Seglora Smedja är en märklig historia, en konstig sammansmältning av väldigt olika personer.
Hustrun och jag vigdes av Ewa, efter samråd med Koskinen, som har värderingar liknande mina.
Det var en överraskning att möta henne tillsammans med Helle Klein, som har en märkvärdig historia i det partipolitiska spelet. Av någon märklig anledning dök hon upp på numera avsomnade Örebro-Kuriren och blev sedan gisslan-företrädare för vilsna socialdemokratiska kvinnor på Aftonbladet. Mannen i fråga känner jag inte till. Jag var på ett underligt arrangemang på Djurgården där Helle och Ewa frågade ut Mona Sahlin. Det hela var fullständigt världsfrånvänt, från olika utgångspunkter.
Hälsningar
Staffan Mitchell
”Helle Klein har tidigare i det offentliga rummet betecknat sina meningsmotståndare som personlighetsstörda…”
Så här skrev du själv om John Lennox efter din debatt med honom:
”Den intressanta frågan är förstås hur det rent psykologiskt fungerar att i praktiken omfatta oförenliga trossatser om världen utan att bli schizofren. Nåväl, detta lämnar jag till psykologerna att fundera över.”
OK, kanske lite mer inlindat, men i sak är det det ju mer än tydligt hur du ser på honom där. Och du har mage att klaga på Helle Klein?
Att tro på Gud är ju faktiskt en mental störning.
Truls: det kan man tycka om man vill, men då gör man sig verkligen bara löjlig om man samtidigt klagar på Helle Kleins bristande respekt för andras livsåskådningar.
Döm, och du skall bli dömd?
Vem sade det ursprungligen?
Är inte debatten här och många av dess kommentarer en tydlig illustration av just det uttalandet? Om man går hårt åt andra blir man själv utsatt för angrepp. Kritiserar man blir man själv kritiserad. Frågan är då vilka som verkligen lever som de lär? Gör Humanisterna det? Gör olika trosföreträdare det? Ja, vem gör det egentligen?
Jo, det gör den som talar om förståelse, och samtidigt praktiserar förståelse, som talar om medmänsklighet, och samtidigt är medmänsklig, som talar om respekt för olikheter och särdrag och samtidigt respekterar människors olikheter och särdrag, som talar om ödmjukhet och samtidigt är ödmjuk etc.
Problemet är att det är mycket lättare att tala om ödmjukhet mm, än att verkligen praktisera dem. Och det har att göra med att det är mycket lättare att se andras ageranden än att se sig själv och det egna sättet att agera. Man är ofta ”blind” för sig själv nämligen.
Till detta kommer att man ofta jämför det bästa med den egna övertygelsen med det sämsta i andras övertygelser. Ok, det kanske håller debatten igång, och det kanske är det som är det primära syftet, som ett sätt att hävda sig, och känna sig lite bra (på andras bekostnad).
Eller vad tror du/ni?
Janne Torberntsson
Lämna en kommentar