Tanklös ledare i Smålandsposten

I Smålandspostens ledare den 1 nov kritiseras förbundet Humanisterna för att ha skickat boken Hatar Gud kvinnor? till religionslärare i fyrahundra gymnasieskolor. Bokens engelska titel är “Does God Hate Women?” och är skriven av den amerikanska journalisten Ophelia Benson och den brittiska filosofen Jeremy Stangroom. Boken handlar om det kvinnoförtryck som förekommer inom de tre abrahamitiska världsreligionerna judendom, kristendom och islam.

Smålandsposten skriver:

Det är inte utan att man undrar vad den kristet orienterade humanisten Fredrika Bremer, ofta kallade den svenska kvinnorörelsens grundare, skulle ha att säga om det ateistiska förbundet Humanisterna och den bok med titeln "Hatar Gud kvinnor?" som organisationen skickar ut till landets gymnasieskolor.

I den berättas bland annat om en brand i en flickskola i Saudiarabien, där eleverna blev motade in i lågorna av religiös polis och brändes till döds. Exempel på dårskap som skett i gudars namn finns det många av. Men skolans uppgift är att ge en rättvis och balanserad syn på religion – inte rikta ensidig och ickerepresentativ kritik.

Historien har lärt oss att när religioner utsätts för restriktioner, som i det nationalsocialistiska Tyskland eller till och med avskaffades som i revolutionens Frankrike och Ryssland, blev det som kom istället utan tidigare motstycke grymt och inhumant. När det växte fram rörelser för att avskaffa slavhandeln, eller för att fastställa en allmän deklaration om mänskliga rättigheter, för att begränsa vapenhandeln, för att kräva social lagstiftning för att mildra fattigdomen, för att kräva demokrati var förgrundsgestalterna ofta religiöst inspirerade. Förbundet Humanisterna drar återigen ett löjets skimmer över sig själva.

Det är svårt att tänka sig ett mera ogenomtänkt resonemang än ovanstående. Gör följande tankeexperiment: Ett par journalister skriver en bok om politiskt förtryck runt om i världen. De kallar den “Politik som dödar”. Boken innehåller en rad exempel på hur politiska dissidenter fängslas, torteras och dödas i en rad olika regimer. Boken beskriver också hur detta försvaras och motiveras med den politiska ideologi som upprätthålls i de regimer där övergreppen sker.

Amnesty bestämmer sig för att skänka boken till ett antal gymnasieskolor i Sverige. Skulle vi då fått se en ledare likt denna:

Det är inte utan att man undrar vad den liberalt orienterade politiska ideologen John Rawls, ofta betraktad som en förgrundsgestalt inom den politiska filosofin, skulle ha att säga om Amnesty och boken “Politik som dödar” som organisationen skickar ut till landets gymnasieskolor.

I boken berättas bland annat om politiska fångar som torteras ihjäl och hur oppositionella politiker avrättas. Exempel på dårskap som skett i politiska ideologiers namn finns det många av. Men skolans uppgift är att ge en rättvis och balanserad syn på politik – inte rikta ensidig och ickerepresentativ kritik.

Varför berättar inte författarna till boken om alla de politiska system som inte fängslar oppositionella, och som inte torterar och dödar sina dissidenter? Varför berättar författarna inte om alla de politiska regimer som fungerar bra och harmoniskt, med fungerande yttrandefrihet och fri debatt? Amnesty drar återigen ett löjets skimmer över sig själva, då de ger ut en bok som bara handlar om politiskt förtryck i världen.

Jag vill inte hävda att ledarskribenten Marcus Svensson är oklok eller okunnig, men hade han inte lite otur i tanken när han funderade ut sin ledare denna gång?